Mikrovärldar

I min bokhylla har jag två coffetableböcker som representerar två av mina största fascinationer: (1) dokumentation av medicinska abnormaliteter och (2) saker som är oproportionerligt små.

Den förstnämnda fascinationen känns inte helt och hållet socialt accepterad, så jag nöjer mig med att säga att den representeras av den förföriskt frånstötande boken Mütter Museum som består av en samling historiska medicinska fotografier som dokumenterar allt från Dipygus tripus till Cancrum oris (googla om ni törs). Läs-/titt-tips till de av er som delar denna smått prekära tjusning.

Men låtom oss nu lämna denna besatthet innan jag på riktigt trampar i icke-P.K.-klaveret.

Den andra fascinationen representeras av den underbara lilla boken Microworlds. Den består av konstfotografier från 27 olika konstnärer som byggt upp scenarion där antingen de interagerande är oproportionerligt små i förhållande till världen de bor i eller där världen är oproportionerligt liten till de som interagerar i den. Här är några av mina favoritkonstnärer från boken:

Vincent Bousserez

Också Bousserez

Audrey Heller

Julia Fullerton

Minimiam (Akiko Ida och Pierre Javelle)

Jag blir på riktigt glad in i själen av att se dem! Jag tror att min besatthet av det oproportionerligt småttiga kommer från min och mina systrars pyssling- och jättelekar när vi var mindre. Lyckan var ju liksom gjord när man fick ett gigantiskt födelsedagskort eller de där pytteminiglasstrutarna som fanns ett tag och man kunde låtsas att man var antingen gigantisk eller minimal för ett tag. Därav föddes också den eviga debatten om huruvida pysslingar hörde oss människor sämre eftersom deras öron var mindre eller om de hörde oss bättre eftersom våra jämförelsevis stora stämband producerade ljud som måste tett sig öronbedövande för de små liven. Fan vilken onödig debatt.

Jag blev också överlycklig när jag såg att någon hade lagt ut hela Peter och Petra-filmen på youtube. Hur fenomenalt bra är inte det? Jag drömde konstant om att jag också skulle få pysslingkompisar och att jag skulle tillverka saker i miniformat till dem så att de slapp känna sig så onormala. Och de skulle bli så jävla tacksamma! Ja, jag inser också hur tragiskt det låter att min högsta dröm som barn var att erhålla en pysslings tacksamhet, men så var det i alla fall.

Men nu till min huvudtanke bakom det här inlägget. Jag har länge tänkt att jag ska införskaffa såna där små modellgubbar som syns i flera av bilderna ovan och placera ut dem i olika scenarion runtom i stan, typ på toaletterna på institutionerna och sådär. Tänk sen när någon sitter där och slentrianskiter på morgonen, utledsen på att man har ännu en dag av oinspirerande föreläsningar och seminarium framför sig, och så helt plötsligt: "vafan, där står ju en liten man och putsar spegeln!" Jag hade i alla fall blivit skitglad.

Nu när det här står skrivet i ett relativt offentligt forum kanske jag känner mig mer manad att göra något av det än när det bara var en av miljontals idéer som flöt omkring i mitt alltmer förfallande medvetande. Nu återstår bara problemet att jag inte vet var man får tag i såna där små modellgubbar. Någon som vet?

Kultimera

Min lillasyster har en blogg där hon skriver om båd fin- och fulkultur och jag har, utan att fråga (cheeky!), illustrerat en header till denna blogg. Den består av olika delar som ska representera hennes smak gällande musik, spel, litteratur och annat sånt därnt tjafs:

Klicka för att se större

Inscanningen blev kass som tusan och när jag skulle fixa till kontrasterna blev dessvärre färgerna lite övemättade, men jag ska göra ett nytt försök att scanna in den så småningom. Hur som haver, vill ni spana in headern i sin fulla prakt och/eller få en dos kulturanalys såhär mitt i semestern tycker jag ni ska klicka in er på söstramis blogg: http://kultimera.blogspot.se/

Simma lugnt!

Dasslektyrsoverhaul

Det första jag gjorde när jag kom hem till mina föräldrar var att klaga på att dasslektyrsutbudet inte hade uppdaterats över huvud taget sen jag var hemma i julas. Då detta möttes med en total avsaknad av reaktion sånär som på ett "Ja?" såg jag det som min uppgift att uppdatera den själv. Såhär omoget kul kan man ha med en Bamsetidning och en bläckpenna:

Tänk vad en överkryssad bokstav kan göra mycket för tolkningen av en text! Helt plötsligt blir det som att Lille Skutt i själva verket skryter om sina eskapader snarare än att han är rädd. Och Skalman har liksom tröttnat på Lille Skutts skroderande och ber honom veva ner några kilon, "vi har alla hört om dina bravader både en och två gånger, pysen." 

Dock är jag lite besviken på att min modifiering skapar fler frågetecken än vad den rätar ut: Varför åker pökets skidor till skogs? Är Bamse bara med i egenskap av ryggdunkarhejduk åt Lille Skutt? Hur kommer det sig att Skalman ifrågasätter hotellägarens flyktplaner? Och framför allt, vad är det egentligen för nasty shit Lille Skutt håller på med som är så vidrigt att hotellägaren helt sonika kastar in handduken och överger sitt egenhändigt uppbyggda semesterparadis? 

Vinnare i kategorin uttryck jag avskyr: Fredagsmys

"Och på den femte dagen skapade Gud myset..."

Slutet på arbetsveckan. Klockan slår fem. Tjuvrusning till parkeringen. Gasen i motherfucking botten. NU JÄVLAR SKA HÄR MYSAS!

Denna nationella massrörelse som en gång i veckan punktligt bryter ut i alla svennebananhem förenar oss från Jukkasjärvibornas Tex Mexade renskavsaftnar i norr till Malmöiternas kebabsåsade pizzafredagar i söder i den kollektiva kärnfamiljspsykos som vi alla lärt känna som "fredagsmys". Efter en hastigt hoplagad/hemhämtad och lika hastigt förtärd kvällsmiddag masar familjen sina tacostinna rövar till gillestugan där det är dags för veckans dos av kvalitetstid med barn och fruga/man. D.v.s. tanklöst bligande på Mello/Let's Dance/Something's got Talent/annat skit. Allt detta naturligtvis ackompanjerat av, trumvirvel, mera socker och fett!

Då tänker ni: sluta låta så förbannat neggo! Du spenderar ju minst 50 procent av din vakna tid framför datorn/TVn käkandes allt som kommer i din väg!

Men då tänker jag såhär: Socker-, TV- och flottinferno i all ära, men sluta sätta sån jävla press på att det ska vara mysigt. Kan vi inte bara återgå till det lite mer neutralt klingande "fredagskväll"? Alla vet att höga förväntningar, som i det här fallet är explicit åsyftade i och med suffixet -mys, bara kan resulterar i besvikelse. 

Så ligger man där på lördagsmorgonen, nyvaken, post-psykos, med ostbågsflott upp till armbågarna, cheddardipsstinkande andedräkt, ena benet utanför soffkanten på väg för att bestiga diskberget som solkat ner det pre-psykos fläckfria köket men som givetvis fått duka under för det andra benet som allierats med jag-ska-bara-blunda-i-två-sekunder-ögat. På den ännu icke avstängda TVn diskuterar Malou von Sivers och Alexander Schulman gårdagens mid-psykos-sända Let's Dance-troschock i TV4 Nyhetsmorgon och du riktar ena ögat, det som inte ännu är igenklistrat av ögonbajs och/eller smink, mot soffbordet. Halvtömda OLW-påsar samsas med heltömda Mariestad 3.5:or och en nerbajsad tvååring som däckat runt midnatt efter ett coca-colaberusat raserianfall. Långsamt vänder fredagsmyset sitt motbjudande dagen efter-plyte, som kvällen innan tett sig så inbjudande, åt ditt håll: Kändes det bra för dig?

Jag säger inte att fredagsmyset ÄR ditt one-night-stand från Mallis anno '95, men så långt som man kan klassa icke-(primärt)-alkoholbaserade svennebananupplevelser på coyote ugly-skalan, så är nog fredagsmyset ett av de coyote ugliest.

Nu är det här scenariot kanske en smula överdrivet, men ni fattar: förväntningar på småputtrighet resulterar nästan alltid i besvikelse.

Ja, där har ni alltså anledningen till att jag avskyr uttrycket fredagsmys. Det och att det låter jävligt töntigt.

(Any resemblance to actual Fredagsmys, living or dead, is purely coincidental)

Om det så är det sista jag gör...

Semester

Åhå och tamejfan och drapåtrissor (etc) vad dålig jag är på att uppdatera! Men ni som oroar er kan ta det lugnt, jag ligger inte död och uppstyckad i ett dike, jag är hemma på permis från verkligheten. Vid närmare eftertanke är det förmodligen bara mor och far (framför allt mor) som möjligtvis skulle kunna tänkas oroas över det där med eventuell uppstyckning och dike och eftersom det ju faktiskt är just deras hem som avses när jag säger "hemma" och innefattar deras närvaro i sagda hem så känns det en smula överflödigt att be er att inte oroa er över min uteblivna uppdatering den senaste veckan. Scusi. My mistake. (Hej mamma!)

Hursomhaver, lillesemestern har tillåtit mig att rita en hel del, men då jag inte har haft tillgång till scanner kan jag inte publicera dem riktigt ännu. Men det kommer. Snart.

Lillesemestern har även lämnat utrymme för mig att tänka på saker. Här är ett axplock av saker jag har tänkt den senaste veckan:

• Nanna Johansson, alltså. Rövbra.

• Jimmie Åkesson, alltså. Att klockorna inte stannar varje gång han öppnar käften är ju ett under.

• Ordvitsar är bara kul om man själv kommer på dem. I annat fall förtjänar de på sin höjd ett stramt leende och ett "heh." Exempel från helgens utflykt till Sandhammaren: "Man skulle kunna säga att tång-(låter som "thong," d.v.s. stringtrosa, uttalat på kass engelska)-loppor är havets flatlöss!" Förnöjt uttalat av en självgod Panelhöna, kyligt mottaget av Panelhönans syster med ett "teh" och ett obekvämt flackande med blicken.

• Douchebags går att finna inom alla artfamiljer och alla ekosystem. Ny illustrationsserie för att påvisa detta följer inom kort.

• Fotboll generellt, men EM-finaler i synnerhet, är fantastiskt dundertråkiga att titta på när utgången är given redan efter första halvlek.

• Åskoväder och midnattliga monsunregn är bra för nedtryckning i skor och perspektivskapande.

• Det räcker med en veckas ledighet för att ens sömnvanor ska regrediera till de hos en tonåring.

Nu ska jag sova. Förhoppningsvis i minst 10 timmar.

Godnatt!