tisdag 29 maj 2012

Om insufficiens och att måla fan på väggen

Jag vet att det är över en vecka sedan jag skrev något. Dåligt av mig, jag vet även det. Jag hade ju bestämt att det här skulle bli en blogg fylld av kreativa tankar och alternativa perspektiv på saker och ting. Det har inte riktigt blivit så. Kanske för att jag inte är så kreativ som jag trodde att jag var. Kanske för att mitt perspektiv inte skiljer sig ett dugg från någon annans.

En av mina absoluta hatkänslor har gnagt sig närmare och närmare min hjärnbalk. Känslan av otillräcklighet; känslan av att ingenting jag förmår uppbringa är bra nog. Den här misshagliga förnimmelsen ruvar konstant i mitt (och, antar jag, de flesta andras) bakhuvud. Men för det mesta ligger den bara där och petar till självkänslan lite lätt då och då för att jag liksom ska bli påmind om att jag inte är all that jazz. En hälsosam dos av good ol' Jante skulle man kunna säga: intas två till tre gånger dagligen för att motverka uppblåsthet av ego och förstoppning av ödmjukhet. Vid överkonsumtion kan biverkningar dessvärre inkludera nedvärdering av likväl sina egna som andras prestationer och, i undantagsfall, en oförmåga att stiga ur sängen på morgonen till följd av av en fuck-this-shit-jag-kommer-ändå-inte-åstadkomma-något-av-värde-idag-attityd.

Nej, deprimerad är jag inte, fastän det kanske så låter. Mest arg. Arg på mig själv för att jag jämför mig med andra så till den grad att jag inte ens försöker åstadkomma något av rädsla för att det kommer se ut som skit i jämförelse. Jag får såna här perioder då och då. Inte ofta och för det mesta inte särskilt ihållande, men när de väl kommer blir min självkänsla inte bara tillpetad lite halvt kärleksfullt av den där otillräckligheten, utan snarare bitchslappad till oigenkännlighet. Detta är jobbigt inte enbart därför att min förmåga att prestera tar stryk, utan även därför att jag som sagt finner det svårt att hitta en god anledning till att stiga upp på morgonen och därför att jag beklagligtvis tenderar att bli ganska otrevlig mot folk i min omgivning. Som en jävla högstadiemobbare. Tillåt mig därför att inflika ett förlåt till alla som fått ta konsekvenserna av detta: det är sannerligen inte ni, det är jag.

Men, tänker jag, att få artikulera den här otillräckligheten gör förhoppningsvis att jag kan komma över besattheten av att jämföra mina prestationer med andras. Kanske. Hoppas det i alla fall.

Jaja, nu vet ni i alla fall varför jag känt mig oinspirerad till att blogga på sistone. Ska försöka bättra mig.


Peace out, mother lovers!

fredag 18 maj 2012

Something something

Låten jag är absolut vrålbesatt av för tillfället:


Den har egentligen en video också, men den kändes så hipsteraktig och skitnödig att jag inte vill publicera den. Den passade inte alls in med känslan jag tycker låten förmedlar. Jag har inte direkt lyssnat jätteuppmärksamt på texten, men melodin är så fin i refrängen att jag nästan vill bryta ihop och gråta av någon anledning. Udda. Den är dessutom med i en av mina absoluta favoritfilmer någonsin, The Kids Are All Right.

Har ni inte sett den bör ni åtgärda detta snarast möjligt! Världsklass på skådespeleriet. När Julianne Moore är den sämsta skådespelaren i filmen vet man att den är bra.

Et, voilà! Le trailer:


En trailer som dessvärre är sjukt missvisande. Här ser det ut som att det ska vara någon lite halvfnissig tokig Rob Schneider-aktig film. Det är det alltså inte.

Bara se den, jag lovar att du kommer tycka om den!



lördag 12 maj 2012

When I sweat the technique

Igår hittade någon till min blogg genom att söka på "dog ena tvillingen i jarry [jävligt mycket sic] potter?"...nya nivåer av ignorans uppnådda...


Annars: på händelsefronten intet nytt, förutom att jag i trenne dagar har utkämpat ett postpone-krig med Windows Update, vilket väl fienden ser ut att vinna relativt snart. Jag avskyr att uppdatera program av alla dess slag på min dator. Dels för att jag är lat och dels för att jag har svårt för att hantera teknikrelaterade förändringar. Detta har lett till att (a) min dator är väldigt långsam i vissa avseenden, (b) vissa saker som borde fungera inte fungerar (jag vägrade exempelvis i flera månader att installera en nyare version av VLC media player, vilket gjorde att jag inte kunde spela upp några filer i MP4-format. Jag har dock nu dukat under för denna, enligt mig, smått irriterande men oundvikliga utveckling av multimediaformatet) och (c) att min IT-konsulterande faders reaktion varje gång jag ber honom se över min dators långsamhet blir denna:




tätt följt av denna:






Inte nog med att jag har 6571 uppdateringar som väntar, utan jag har även ofta "råkat" installera fem nya toolbars och ett antal mindre kännbara virus då jag glömt att uppdatera både virusskydd och brandvägg. Just nu är denna högst irriterande ovanan jag besitter dock ytterst påtagligt även för min del då en uppdatering av µTorrent kom med en kompletterande toolbar som täcker ungefär en centimeter av toppen på mitt internetfönster. Detta gör att jag bara ser ungefär en mm av rubriksfältet här på blogspot och alltså inte ser vad jag skriver i den rutan. Good times! 


Nej, nu ska jag erkänna mig besegrad av Windows Update och sedan återgå till mina studier.




Ha en fortsatt treflig helg, Kissekatter!

onsdag 9 maj 2012

Katarsis?

Om någon mot förmodan undrar vart jag har hållit hus så kan jag ju låta den här bilden tala för ungefär hur mitt liv känns just nu:


Jag är just inget under av självförtroende och självtillit, men sällan har jag väl tvivlat så på mina förmågor som jag gör just nu. Men jag kommer nog igen. Efter ett par dagar i fosterställning och patetiskt läpphängeri. Det gör jag alltid. Tills det händer ville jag bara ge en heads up på att jag fortfarande lever. För det gör jag. Jag frodas bara bra mycket mindre än vad jag brukar göra.

För att inte bajsa ner även hela er tillvaro med detta pissiga inlägg kan jag ju dela med mig av en affisch som jag gjort till psykologprogrammets utsparksfest. Blev klar idag efter att en snäll vän hjälpt mig redigera in bakgrunden då det visat sig att jag är totalt jävla dunderinkompetent gällande allt vad bildbehandlingsprogram heter:


Ganska bra ändå. Är lite halvmissnöjd med färgen på loggan, men skit samma. Lite kudos känner jag att jag kan ge mig själv ändå, särskilt när jag suger i så många andra avseenden just nu.

Om ändå det här fosterställningsmaratonet kunde resultera i någon slags katarsis för mig.

Ta-taa