torsdag 7 februari 2013

I väntan på praktik

I mitt program ingår en praktikperiod på sex veckor men min praktik är bara fyra veckor. Så ni som har era huvuden med er räknar snabbt ut att det blir två veckor till övers. Två "lediga" veckor som jag avnjuter just nu. Jag vet, jag vet - det är otroligt oortodoxt att som 80-talist inte konstant vara karriärshungrande och använda varenda minut av sin lediga tid till att bygga upp något slags yrkesethos, men jag tycker det är otroligt skönt att ha de här två veckorna där jag får göra lite vad jag vill. Och jag vägrar ha dåligt samvete över det. Jag har tid att äntligen fixa i ordning i mitt nya rum, att måla de möbler jag länge gått och tänkt att jag ska måla, ta itu med junk som hängt över mig, rita och måla, läsa och blogga. Vi tar väl och slår ihop två av de grejerna och checkar av på listan nu med detsamma: rita + blogga. Här kommer en bild jag ritat på han den där killen jag brukar umgås med om dagarna. Fin kille.


Skelögd som vanligt när jag ritar av honom. Men det är väl nåt fel på hans ögon misstänker jag.

Män som näthatar kvinnor

Jag vet inte hur många som idag har bloggat, Facebookat och Twittrat om Uppdrag gransknings senaste sändning om Män som näthatar kvinnor, men varenda ord som skrivs om detta är befogat. Det handlar alltså om kvinnliga journalister, skribenter och bloggare som dagligen får utstå hot och trakasserier från, framför allt, manliga näthatare. Näthatare som kan gömma sig bakom en anonymitet eller en "men alla andra gjorde ju samma sak och förresten menade jag inte allvar"-mentalitet. Och det äcklar mig något enormt. Det här är ett symtom på ett utbrett underliggande kvinnoförakt som framför allt ges utrymme på nätet.

En av tjejerna i Uppdrag granskning, Julia, hade skrivit ett inlägg på HMs Facebooksida där hon kritiserar dem för att sälja tröjor med tryck av Tupac då hon inte finner det försvarligt att ett så stort företag marknadsför en dömd våldtäktsman. Tupac blev då han levde dömd för vad vi i Sverige skulle definiera som sexuellt ofredande och avtjänade även ett fängelsestraff för detta. Rent faktamässigt hade alltså Julia fel i det hon kritiserade HM för, men hon har ändock rätt att uttrycka ett ogillande inför att HM massproducerar tröjor med en dömd sexualförbrytare på. Är man av en annan åsikt kan jag, off the top of my head, komma på tre argument som man kan bemöta Julias kritik mot HM med: (1) den som syns på HMs tröjor är artisten Tupac som associeras främst med sin musik och inte med sexualbrott. Genom att trycka hans bild på tröjorna stödjer inte HM hans brott utan snarare hans musik; (2) Tupac avtjänade juridiskt sett sitt straff och att bojkotta honom efter det att han rentvått sig bör vara en åsiktsyttring som får stå för var och en. Du behöver faktiskt inte köpa tröjan; (3) I Sverige får man, tack och lov, trycka nästan vad man vill på en tröja så länge det inte utgör hets mot folkgrupp, hot, etc. vilket Tupacs ansikte inte kan anses göra. Tre basic jävla argument kan jag komma på på rak arm utan att ens vara insatt i fallet. Av alla de tusentals personer som kommenterade Julias inlägg vågar jag påstå att knappt en promille gav ett rationellt och faktabaserat motargument av den typen jag listat här ovan. En överväldigande majoritet bestod av rent hat, förakt och hot: "Jag ska våldta dig din jävla slyna". "Du är ett fett jävla äckel och du borde dö". "Jag önskar att du tog livet av dig, ditt äckliga lilla fittluder". Det gick till och med så långt att någon la ut Julias adress så att vem som helst kunde mörda/våldta/pissa på Julia i verkligheten om de ville. Nu vet både du och jag att ingen hade vågat så göra, men det är inte främst rädslan för att någon ska göra slag i saken och agera ut ett hot som är det oroväckande i den här debatten, utan den utsträckta misogynin som det här ger uttryck för. Och fallet med Julia handlade om en fakking tröja! De kommentarer som kvinnliga skribenter får utstå då de skriver om immigrationspolitik eller feminism ska vi inte ens tala om.

Det är helt i sin ordning att du ska få uttrycka vilken åsikt du vill i Sverige. Både i verkligheten och på nätet. Men när standardreaktionen på att en kvinna uttrycker en åsikt som inte riktigt är din kopp te blir att skriva en kommentar om att hon är ett jävla luder som fått för lite kuk (något som för övrigt verkar vara förklaringen till de flesta kvinnliga åsiktsyttringar) då handlar det inte längre om att uttrycka en åsikt och att argumentera för sin ståndpunkt, utan om rent och skärt förakt. Manliga journalister och skribenter får också utstå mothugg, men aldrig har jag läst kommentarer av typen "du tycker bara att Jimmie Åkesson är en idiot för att du har fått för lite fitta" eller "nästa gång du går utanför din dörr kommer jag att våldta dig. Jag menar allvar" på en blogg som drivs av en man.

I Uppdrag granskning intervjuas även några av de män som skrivit de här kommentarerna. Till sitt försvar säger de att "det är sånt man säger i stridens hetta. Jag menade det ju inte ordagrant". Och då kommer vi tillbaka till det jag skrivit om i tidigare inlägg: varför, varför, VARFÖR är "jag ska våldta dig ditt jävla luder" en sak man säger i stridens hetta? Bakom det där uttrycket du inte menar ordagrant vilar decennier, för att inte säga sekel av kvinnoförakt och ett samhällsklimat där det är en självklarhet att kvinnan är undantaget till mannen som norm. Detta förakt är så djupt rotat i oss alla att många inte ens reflekterar över att de just kallat en tjej för hora och hotat med att våldta henne eftersom det ju "bara" är sånt man säger. Att dessa uttryck inte luftas lika flitigt i verkligheten som de görs på nätet är väl förhoppningsvis ett tecken på att man inser att det inte är något helt rumsrent, men att de växer och frodas på nätet där man kan gömma sig bakom anonymitet är ändock ett vidrigt bevis på att det här kvinnoföraktet i allra högsta grad existerar.

Och jag blir fan mörkrädd.




Brasklapp för de som gillar att feltolka: jag vet att vissa kvinnor också skriver såna här kommentarer och att de i sällsynta fall riktas mot män med samma typ av förakt och hot vilket givetvis är lika illa, men den överväldigande majoriteten av alla näthatare är män och det är de som utgör det stora problemet i det här fallet.



söndag 3 februari 2013

Klasskamp

Det kommande numret av Liberal Debatt har tema klass och jag fick som vanligt den stora äran att illustrera detta tema. Två blev ganska bra och två blev mindre bra. Det schyssta med att ha en egen blogg är att man får självcensurera hur mycket man vill så därför tänker jag bara lägga upp de två jag blev hyfsat nöjd med. Wäh. Så det så!





torsdag 24 januari 2013

Snapsbilder

Nu var det sådär hiskeligt längesen jag publicerade något på bloggen igen. Men det får vara okej har jag bestämt mig för. Den ska vara kul för mig och något slags tvång.

Men nu kommer här lite bilder i alla fall. Liksom bilden i förra inlägget är de här tecknade för Smålands nations sångbok. De är av lite varierande kvalitet och teknik. Vissa är ritade med pennan i högsta hugg och engagemang och andra under självtillfogat psykiskt pistolhot. Ni kan väl se om ni kan lista ut vilken (dryckesrelaterad) visa de är tänkta att tillhöra. Rätt svar hittar ni längst ner.

















Rätt svar är:
1. Helan går
2. What shall we do with the drunken sailor. Är väl ingen given snapsvisa direkt, men den är i vilket fall med i sångboken.
3. Måsen
4. Om cykling
5. O gamla klang och jubeltid. Räds ej om ni inte känner till denna visa. Studentikost dravel.


Jag lägger kanske ut resten av bilderna en annan gång.


Ha det fint!

onsdag 9 januari 2013

Skålordning

Här får ni en liten tjuvkik på det jag håller på med just nu. En liten illustration till Smålands nations sångbok.




Så nu vet ni hur man skålar korrekt och sådär också. Jupp.

fredag 4 januari 2013

2012

Om året som gått.


Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Massor. Jag började illustrera för Liberal Debatt, jag startade den här bloggen (mindre uppseendeväckande), jag var aktiv i nationslivet, jag vågade ta för mig mer och tro mer på att jag faktiskt duger i vissa avseenden. Jag sökte till en utbildning jag aldrig trodde jag skulle komma in på - och kom in. Och en massa annat småpryttel säkerligen, men som är desto mindre relevanta.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Näh.
Dog någon som stod dig nära?
Tyvärr min familjehund Chubby. Världens bästa hund.
Vilka länder besökte du?
Ööh, räknas Danmark? Sämst år resmässigt.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer självdisciplin, även om det infann sig mer mot slutet av året, mer aktivitet på bloggen, mer utlandsresor och ett riktigt jobb.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Alltid och alltid, jag har sämst sifferminne, men än så länge minns jag i alla fall 14 april. Då jag träffade Johan (eller rättare sagt introducerades för honom första gången). Minns det därför att jag var på damsupé den kvällen och skrev om det i bloggen dagen innan. Därför minns jag dessvärre också 15 april, då Chubby avlivades. Bra skit och dålig skit.
Vad var din största framgång 2012?
Att jag kom in på journalistprogrammet och att jag fått fortsätta illustrera Liberal Debatt under hela året.
Största misstaget?
Vet inte. Försöker att inte tänka på sådant efter att det hänt. Har säkerligen begått några mindre misstag men inget värt att nämna.
Bästa köpet?
Har inte köpt så förbannat möe. Varit relativt pank större delen av året, men jag är nöjd med den knallorangea 60-talskappan jag köpte i en ladugård ute på vischan i höstas och soffan jag och Splat köpte till vår nya lägenhet. Och glow sticksen jag köpte på mig inför nyår. Jag gillar saker som lyser. Ledsamt att de bleknar så snabbt bara.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Återigen att jag kom in på journalistutbildningen och att jag träffade Johan.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Shake it out med Florence + The Machine, sjungit mig hes till den på karaoke, The Youth med MGMT, som förvisso är från 2007 men som jag inte upptäckte förrän förra året. Dessutom den här och den här, för att inte tala om den här
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare över lag, men haft en hel del depp-dippar också.
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Skönlitterärt framför allt, har varit alltför lite av den varan. Gjort mer lunchlådor som jag totalt snöat in på att jag ska göra under 2013. Och vågat säga både ja och nej mer. 
Vad önskar du att du gjort mindre?
Slackat.
Blev du kär i år?
Ja!
Favoritprogram på TV?
Downton Abbey. Även om jag hatar Julian Fellowes från och till som verkar gå igång på att ta död på karaktärerna. Och 30 Rock, som förvisso har funnits väldigt länge men som jag inte tittat på förrän i år.
Bästa boken du läste i år?
Läste ju som sagt väldigt lite, men Enduring Love får jag väl säga. Återupptäckte dessutom Mrs Dalloway.
Största musikaliska upptäckten?
Johan introducerade mig för Dr. John och låten Revolution som jag tycker väldigt mycket om. Generellt är jag väldigt dålig på att lyssna på ny musik och 2012 var inget undantagsår.


Något du önskade dig och fick?
Surprise surprise: att komma in på journalistutbildningen.
Något du önskade dig och inte fick?
Näh, inte om man inte räknar ekonomiskt oberoende som jag alltid önskar mig.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Minns inte exakt, var nog ute på nation. Dagen efter åt jag i alla fall på restaurang.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En utlandsresa.
Vad fick dig att må bra?
Johan och att hänga med Frida på gräsplätten utanför min lägenhet varje dag i maj då det var soligt väder. Förbannat skönt att bara prata skit och skita i allt för ett tag (kommer sakna dig som fan, snäckan!).
Vilken kändis var du mest sugen på?
Kan inte komma på någon på rak arm. Måste nog suga på den karamellen ett litet tag. Uppdatering: Michael Fassbender blire nog bestämt.
Vem saknade du?
Chubby...och John konstigt nog. Ja, John är ju inte död (tack och lov!) och han bor till och med bara en timme bort med tåg, men vi har inte alls träffats så ofta som jag skulle önskat. Måste åtgärdas under det nya året!
De bästa nya människorna du träffade?
Johan såklart, men träffade även en massa annat bra folk. Såg på min fartbook att jag lagt till över 60 nya vänner under 2012, vilket är mycket med mina mått mätt (5 m på raken, bäm!). Har nog varit mer social än vad jag brukar, vilket ju verkar ha gett avkastning. 
Mest stolt över?
Att jag vågat mycket mer än vanligt och rört mig långt utanför min säkerhetszon.
Högsta önskan just nu?
Att jag ska bli en vinnare på alla plan 2013! 
...och världsfred.

Listan hittade jag hos http://rodeo.net/niotillfem/