Vinnare i kategorin uttryck jag avskyr: Fredagsmys

"Och på den femte dagen skapade Gud myset..."

Slutet på arbetsveckan. Klockan slår fem. Tjuvrusning till parkeringen. Gasen i motherfucking botten. NU JÄVLAR SKA HÄR MYSAS!

Denna nationella massrörelse som en gång i veckan punktligt bryter ut i alla svennebananhem förenar oss från Jukkasjärvibornas Tex Mexade renskavsaftnar i norr till Malmöiternas kebabsåsade pizzafredagar i söder i den kollektiva kärnfamiljspsykos som vi alla lärt känna som "fredagsmys". Efter en hastigt hoplagad/hemhämtad och lika hastigt förtärd kvällsmiddag masar familjen sina tacostinna rövar till gillestugan där det är dags för veckans dos av kvalitetstid med barn och fruga/man. D.v.s. tanklöst bligande på Mello/Let's Dance/Something's got Talent/annat skit. Allt detta naturligtvis ackompanjerat av, trumvirvel, mera socker och fett!

Då tänker ni: sluta låta så förbannat neggo! Du spenderar ju minst 50 procent av din vakna tid framför datorn/TVn käkandes allt som kommer i din väg!

Men då tänker jag såhär: Socker-, TV- och flottinferno i all ära, men sluta sätta sån jävla press på att det ska vara mysigt. Kan vi inte bara återgå till det lite mer neutralt klingande "fredagskväll"? Alla vet att höga förväntningar, som i det här fallet är explicit åsyftade i och med suffixet -mys, bara kan resulterar i besvikelse. 

Så ligger man där på lördagsmorgonen, nyvaken, post-psykos, med ostbågsflott upp till armbågarna, cheddardipsstinkande andedräkt, ena benet utanför soffkanten på väg för att bestiga diskberget som solkat ner det pre-psykos fläckfria köket men som givetvis fått duka under för det andra benet som allierats med jag-ska-bara-blunda-i-två-sekunder-ögat. På den ännu icke avstängda TVn diskuterar Malou von Sivers och Alexander Schulman gårdagens mid-psykos-sända Let's Dance-troschock i TV4 Nyhetsmorgon och du riktar ena ögat, det som inte ännu är igenklistrat av ögonbajs och/eller smink, mot soffbordet. Halvtömda OLW-påsar samsas med heltömda Mariestad 3.5:or och en nerbajsad tvååring som däckat runt midnatt efter ett coca-colaberusat raserianfall. Långsamt vänder fredagsmyset sitt motbjudande dagen efter-plyte, som kvällen innan tett sig så inbjudande, åt ditt håll: Kändes det bra för dig?

Jag säger inte att fredagsmyset ÄR ditt one-night-stand från Mallis anno '95, men så långt som man kan klassa icke-(primärt)-alkoholbaserade svennebananupplevelser på coyote ugly-skalan, så är nog fredagsmyset ett av de coyote ugliest.

Nu är det här scenariot kanske en smula överdrivet, men ni fattar: förväntningar på småputtrighet resulterar nästan alltid i besvikelse.

Ja, där har ni alltså anledningen till att jag avskyr uttrycket fredagsmys. Det och att det låter jävligt töntigt.

(Any resemblance to actual Fredagsmys, living or dead, is purely coincidental)

Om det så är det sista jag gör...