Hursomhaver, den här veckan har listan som utlovat absolut ingenting med TV- och datorspel att göra, utan något som jag är desto mer bevandrad i, nämligen TV-serier. Att totalfastna i en TV-serie är något av det bästa som finns. Att i princip planera sitt veckoschema utifrån TV-tablån och känna hur hela ens tillvaro nästan raseras när man får reda på att veckans avsnitt blivit inställt till förmån för fotbollsuppesittarkväll. Att lära känna karaktärerna så väl att man nästan blir förnärmad när någon oinvigd förolämpar dem. Ja jävlar vad fattigt mitt liv skulle vara utan alla mina serier. Sorgligt men sant. Listan ska dock inte behandla mina favoritserier, de som jag försummar stora delar av mina förpliktelser för (även om några av de finns med på listan också), nej, den här veckan avhandlar vi, d.v.s. jag, storasyster E och lillasyster Splat, de allra bästa TV-serieintrona.
5. Thundercats. Eftersom jag som vanligt är sist med att publicera min lista kunde jag inte avstå från att tjuvkika lite på mina systrars listor och såg då att även de båda har teman till barnserier på sina listor. Vilka deras är får ni spana in själva på deras bloggar, men på min lista har Thundercats lyckats knipa femteplatsen. Jag minns otroligt lite från den här serien och jag är väl egentligen lite för ung för att jag ska ha kunnat uppskatta den när den var i sin prime här i Sverige någon gång i början på 90-talet, men musiken har etsat sig fast i mitt minne. Lyssna bara, den är ju svinball! Och så enkel. Den består egentligen bara av en ordentlig textrad, resten är elgitarrsolon och "Thunder, thunder, thunder, thundercats!". Men det räcker gott och väl. Jag såg även att det finns en remake av serien som går på Cartoon Network sedan ett år tillbaka. Själva serien ser ut att vara ganska mycket sunkigare än originalet, men värt att notera är att de har valt att behålla originallåten i introt. Inte ett jota har de ändrat på den sedan den spelades in 26 år tidigare. Smart drag. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
4. True Blood. HBO brukar göra fantastiska serier med fantastiska intron, men när det kommer till True Blood har de verkligen överträffat sig själva. Det är rått, skitigt och sexigt och lyckas liksom fånga den där obehagskänslan man har inför inskränkta sydstatshålor. "Åhå och fytehelvete. Bring it on!" gormar pöbeln från sofforna när Jace Everetts "Bad Things" blastar ur surroundsystemet med basen i botten. Det vill säga fram tills själva serien sätter igång, sen blir det annat ljud i skällan. Åtminstone i min soffa. Jag ska inte totalsåga serien för jag vet att väldigt många tycker att den är otroligt bra och själv har jag bara sett lite drygt ett avsnitt, men jag kan inte känna mig annat än dragen vid näsan när introt är så förbaskat snyggt och serien bara osar trash i jämförelse. Ett scusi till er som gillar serien, men jag går helt enkelt inte igång på ostig mjukporr i lätt dimmade vinterlandskap och överprissatta såpopera-plotlines. Det är alltså anledningen till att jag inte kan låta det ehuru snygga True Blood-introt hamna högre upp än plats nummer fyra på min lista.
3. Futurama. Även känd som en av de absolut bästa komediserierna någonsin. Ända sen min kompis John introducerade mig för Futurama för ungefär fyra år sedan har jag varit totalhooked. Innan dess hade jag bara sett några enstaka avsnitt då och då och aldrig riktigt fastnat för det, men när jag fick se serien i kronologisk ordning från allra första avsnittet kunde jag inte få nog. Helt makalöst bra. Dessvärre måste jag säga att jag är besviken på den nya säsongen som inte verkar ta någon som helst hänsyn till anakronism, logik eller samstämmighet med tidigare avsnitt och säsonger, vilket de varit relativt noga med innan. Hur som helst är jag fortfarande mycket förtjust i introt som, trots att det inte är något mästerverk, alltid gör mig glad när jag ser det. Videon nedan är en lite förkortad version, men det beror på att jag inte kunde hitta något bättre på youtube.
2. Game of Thrones. Introt som jag för några månader sedan på min stora TV- och filmlista utnämnde till det bästa introt någonsin har nu halkat ner på plats två därför att jag helt enkelt tycker att säsong två är så förbannat dålig. För min del anser jag att det har introducerats alltför många karaktärer och nya plotlines för att jag ska orka hålla uppe intresset för alla, den enda som jag fortfarande tycker är spännande är Khaleesi och hennes drakar. Men med det sagt måste man fortfarande medge att introt är förbannat bombastiskt, om än lite långt kanske.
1. Mad Men. Jo, så får det bli. Mad Men är den absolut bästa dramaserien jag någonsin sett med det absolut snyggaste introt. Perfektion! Det är så rent och avskalat, koncist och medryckande. Mad Men-skaparna har inte lämnat någonting åt slumpen och så inte heller gällande introt. Jag såg att även syster E och syster Splat har detta intro högt upp på listan och därför kan jag inte annat än dra slutsatsen att Mad Men-introt är ett av de objektivt absolut snyggaste TV-serieintrona någonsin. 'Nuff said.
Så var det med den listan, men jag vill även langa in ett par bubblare då jag egentligen känner att den här listan hade behövt vara dubbelt så lång för att alla mina favoritintron skulle fått plats:
- Arkiv X: Sjukt obehagligt intro som jag brukade höra avlägset från vardagsrummet om kvällarna när jag var yngre och det egentligen var tänkt att jag skulle sova. Att höra det där kusliga "visslandet" gjorde inte insomnandet enklare FYI.
- Familjen Addams: Gammalt, men otroligt klämmigt intro.
- Ducktales: Johans förslag som jag väl kan hålla med om till viss del. Ah, the memories!
- The Office: Brittiska versionen såklart. Det amerikanska introt är också helt okej, men eftersom serien är mycket sämre än det brittiska originalet så bestämmer jag att den inte får vara med.
- Downton Abbey: Hade förmodligen knipit sjätteplatsen på listan om det fanns en sådan. En av mina absoluta favoritserier för tillfället. Brittiska kostymdramer är lite av en soft spot för min del.
- The Sopranos: Bara skitballt.
- Twin Peaks: Syster Splat påminde mig om att det här introt åtminstone förtjänar ett omnämnande, vilket jag helt håller med om trots att jag inte har någon personlig relation till serien. Makalöst fin låt, men Power-Point-presentationen som pågår i bakgrunden känns bara som en samling slumpade stock photos man hittar om man söker på "natur" och typsnittet är, precis som syster E påpekade, "fruktansvärt fugly". Bara snäppet bättre än Comic Sans. En dödssynd enligt samtliga systrar.
Glöm inte att spana in systrarnas listor också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar