Alla barnen var tråkig förutom William för han var kul

Hittade en ny videobloggare som jag tycker är askul. 16-årig kille som heter William. Det finns säkert hur många som helst som redan har insett att han är askul, för jag är väl som vanligt sist på bollen vad gäller internetfenomen och/ eller -flugor. Eller ja, kanske inte sist, men lite som jag tänker att jag var på brännbollsmatcherna i mellanstadiet; jag var väl inte sist på bollen om den rullade in framför mig, men jag var ju liksom inte den som frivilligt rörde mig mer än två meter i radie från den relativt stationära posten jag hade intagit vid dörren till vaktmästarkontoret längst bort från slagmannen på skolgården (Obs! exempel på en misslyckad vidarespinning på idiomatiskt uttryck då jag inte ens vet vad för bolljävel "sist på bollen" syftar till. Men what the fuck - you win some, you lose some). Det jag försöker krysta fram på krångligaste tänkbara sätt är att jag ofta är sen att upptäcka ny skit om jag inte skulle snubbla över det som en slump, alternativt att någon med koll tipsar mig.

Hursomfuckinghaver så är den här väldigt unga killen förbannat rolig och det är inte för intet som jag blir lite avundsjuk på att han besitter en slags begåvning utan att knappt vara torr bakom öronen. Missunnsam.com

Den här videon gillar jag särskilt då jag verkligen kan relatera till hans lypsylberoende. Jag vet inte hur många gånger jag har vaknat upp kallsvettig mitt i natten med läppar torra som fnöske och med stigande panik insett att inget lypsyl finns inom räckhåll. Kanske lika många gånger som jag varit på gränsen till att börja hyperventilera när jag inser att jag glömt plocka med mig ett cerat på föreläsningen eller utekvällen. Då är dagen/aftonen garanterat förstörd då jag nämligen inte kommer att kunna fokusera på något annat än hur mina läppar successivt blir torrare och torrare för varje andetag. The horror, THE HORROR!

Skit samma. Här har ni videojäveln i alla fall:

Hallå! Kul eller?! Ja, han är lite störig till och från, men det måste kidsen få lov att vara annars blir de sociopatiska vuxna (källa: mina fördomar). Men han kommer nog bli något tror jag jävlariatt.


Bonus: hur jag inbillar mig att mina läppar ser ut och framför allt vet att de känns när X antal timmar har gått utan tillgång till the sweet sweet nectar of lip balm:

Du och jag, Gothmog, du och jag...