Nobody loves me

Ahaha! Jag älskar den här!

Snapsbilder

Nu var det sådär hiskeligt längesen jag publicerade något på bloggen igen. Men det får vara okej har jag bestämt mig för. Den ska vara kul för mig och något slags tvång.

Men nu kommer här lite bilder i alla fall. Liksom bilden i förra inlägget är de här tecknade för Smålands nations sångbok. De är av lite varierande kvalitet och teknik. Vissa är ritade med pennan i högsta hugg och engagemang och andra under självtillfogat psykiskt pistolhot. Ni kan väl se om ni kan lista ut vilken (dryckesrelaterad) visa de är tänkta att tillhöra. Rätt svar hittar ni längst ner.

Rätt svar är:
1. Helan går
2. What shall we do with the drunken sailor. Är väl ingen given snapsvisa direkt, men den är i vilket fall med i sångboken.
3. Måsen
4. Om cykling
5. O gamla klang och jubeltid. Räds ej om ni inte känner till denna visa. Studentikost dravel.


Jag lägger kanske ut resten av bilderna en annan gång.


Ha det fint!

Skålordning

Här får ni en liten tjuvkik på det jag håller på med just nu. En liten illustration till Smålands nations sångbok.

Så nu vet ni hur man skålar korrekt och sådär också. Jupp.

2012

Om året som gått.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Massor. Jag började illustrera för Liberal Debatt, jag startade den här bloggen (mindre uppseendeväckande), jag var aktiv i nationslivet, jag vågade ta för mig mer och tro mer på att jag faktiskt duger i vissa avseenden. Jag sökte till en utbildning jag aldrig trodde jag skulle komma in på - och kom in. Och en massa annat småpryttel säkerligen, men som är desto mindre relevanta.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Näh.

Dog någon som stod dig nära?
Tyvärr min familjehund Chubby. Världens bästa hund.

Vilka länder besökte du?
Ööh, räknas Danmark? Sämst år resmässigt.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer självdisciplin, även om det infann sig mer mot slutet av året, mer aktivitet på bloggen, mer utlandsresor och ett riktigt jobb.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Alltid och alltid, jag har sämst sifferminne, men än så länge minns jag i alla fall 14 april. Då jag träffade Johan (eller rättare sagt introducerades för honom första gången). Minns det därför att jag var på damsupé den kvällen och skrev om det i bloggen dagen innan. Därför minns jag dessvärre också 15 april, då Chubby avlivades. Bra skit och dålig skit.

Vad var din största framgång 2012?
Att jag kom in på journalistprogrammet och att jag fått fortsätta illustrera Liberal Debatt under hela året.

Största misstaget?
Vet inte. Försöker att inte tänka på sådant efter att det hänt. Har säkerligen begått några mindre misstag men inget värt att nämna.

Bästa köpet?
Har inte köpt så förbannat möe. Varit relativt pank större delen av året, men jag är nöjd med den knallorangea 60-talskappan jag köpte i en ladugård ute på vischan i höstas och soffan jag och Splat köpte till vår nya lägenhet. Och glow sticksen jag köpte på mig inför nyår. Jag gillar saker som lyser. Ledsamt att de bleknar så snabbt bara.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Återigen att jag kom in på journalistutbildningen och att jag träffade Johan.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Shake it out med Florence + The Machine, sjungit mig hes till den på karaoke, The Youth med MGMT, som förvisso är från 2007 men som jag inte upptäckte förrän förra året. Dessutom den här och den här, för att inte tala om den här. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare över lag, men haft en hel del depp-dippar också.

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Skönlitterärt framför allt, har varit alltför lite av den varan. Gjort mer lunchlådor som jag totalt snöat in på att jag ska göra under 2013. Och vågat säga både ja och nej mer. 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slackat.

Blev du kär i år?
Ja!

Favoritprogram på TV?
Downton Abbey. Även om jag hatar Julian Fellowes från och till som verkar gå igång på att ta död på karaktärerna. Och 30 Rock, som förvisso har funnits väldigt länge men som jag inte tittat på förrän i år.

Bästa boken du läste i år?
Läste ju som sagt väldigt lite, men Enduring Love får jag väl säga. Återupptäckte dessutom Mrs Dalloway.

Största musikaliska upptäckten?
Johan introducerade mig för Dr. John och låten Revolution som jag tycker väldigt mycket om. Generellt är jag väldigt dålig på att lyssna på ny musik och 2012 var inget undantagsår.

Något du önskade dig och fick?
Surprise surprise: att komma in på journalistutbildningen.

Något du önskade dig och inte fick?
Näh, inte om man inte räknar ekonomiskt oberoende som jag alltid önskar mig.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Minns inte exakt, var nog ute på nation. Dagen efter åt jag i alla fall på restaurang.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En utlandsresa.

Vad fick dig att må bra?
Johan och att hänga med Frida på gräsplätten utanför min lägenhet varje dag i maj då det var soligt väder. Förbannat skönt att bara prata skit och skita i allt för ett tag (kommer sakna dig som fan, snäckan!).

Vilken kändis var du mest sugen på?
Kan inte komma på någon på rak arm. Måste nog suga på den karamellen ett litet tag. Uppdatering: Michael Fassbender blire nog bestämt.

Vem saknade du?
Chubby...och John konstigt nog. Ja, John är ju inte död (tack och lov!) och han bor till och med bara en timme bort med tåg, men vi har inte alls träffats så ofta som jag skulle önskat. Måste åtgärdas under det nya året!

De bästa nya människorna du träffade?
Johan såklart, men träffade även en massa annat bra folk. Såg på min fartbook att jag lagt till över 60 nya vänner under 2012, vilket är mycket med mina mått mätt (5 m på raken, bäm!). Har nog varit mer social än vad jag brukar, vilket ju verkar ha gett avkastning. 

Mest stolt över?
Att jag vågat mycket mer än vanligt och rört mig långt utanför min säkerhetszon.

Högsta önskan just nu?

Att jag ska bli en vinnare på alla plan 2013! 

...och världsfred.

Listan hittade jag hos http://rodeo.net/niotillfem/

Önske-önskelista

I vår familj har vi bestämt oss för att bara köpa fem julklappar under 50 spänn per person som vi sedan lottar ut till samtliga familjemedlemmar. Skönt som fan att slippa presentpressen och ränna runt som en jävla idiot i varenda affär på stan (då får man ju dessutom vinterkräksjukan som en inte jätteauktoritär sjuksköterska upplyste mig om. Jo tjena, för den kan ju inte spridas i någon annan lokal än en där folk svettas klappångest och habegär?). Men ändå, eftersom så många andra bloggare har publicerat önskelistor på sina bloggar nu när det närmar sig jul och så, så tänkte jag att jag drar till med en också. Det blir mer som en önske-önskelista och sådant som jag kan tänka mig att köpa själv om pengarna och andan skulle infinna sig.

Den här printen av Jonathan Burton

Den här Casio-klockan

Den här ryggsäcken

Ny frisyr, eller rättare sagt en frisyr över huvud taget, förslagsvis denna (och jag räknar givetvis med att benstrukturen i ansiktet kommer på köpet)

Road trip genom USA. Typ som Thelma och Louise, fast lite mindre död och lite mer skräpmat.

Blygsam önskelista, ja?

Torsdagstoppen: Värsta skräckupplevelserna

Jag hintade väl lite om att det inte skulle bli någon torsdagstopp för min del den här (läs: förra) veckan, men jag vill ogärna anklagas för att vara osolidarisk mot mina systrar så jag bränner av en, om än inte så utvecklad lista. Den här veckan handlar det om de värsta populärkulturella skräckupplevelserna.


5. Lillebror i "Riget". "Riget" var alltså en dansk-svensk miniserie regisserad av Lars von Trier som utspelade sig på Rigshospitalet i Köpenhamn. Serien gick i två säsonger, den första 1994 och den andra 1997. Den första omgången var jag nog för liten för att tillåtas se och den andra omgången borde jag ha varit för liten för att tillåtas se. Det obehagligaste med serien är den fruktansvärt missbildade karaktären Lillebror. Det är meningen att han bara ska vara ett barn, men han är dubbelt så lång som alla vuxna. Hans missbildning gör att han bara kan stå upprätt genom att hållas upp av en sele och remmar och de är också det enda som håller ihop hans hemska, gröna, utmärglade kropp. Men det värsta var ändå att det inte gick en scen där han var med utan att han upprepade sitt avskyvärda mantra "Döda mig mor!". Jag blev traumatiserad för livet. Nu när jag återigen får se scenerna ter de sig mest absurda och jag kan inte låta bli att undra: när mor slutligen går med på att döda Lillebror, varför gör hon det på smärtsammast möjliga sätt?

4. The Blair Witch Project. Som jag har förstått det delas folk upp i två läger gällande den här filmen: de som tycker att den är skitlöjlig och inte blir ett dugg skrämda på grund av dess lågbudgetighet och de som skiter ner sig av rädsla tack vare dess lågbudgetighet. Jag behöver väl knappast säga att jag tillhör den senare kategorin. Jag tyckte det var det värsta jag någonsin sett när jag såg den första gången, det var ju som att det hade kunna vara på riktigt! Jag har länge funderat på hur det skulle vara att se om The Blair Witch Project, men kommit fram till att det nog är bäst att låta den förbli ett minne.

3. The Pact. En film jag såg häromdagen. Den började sämst som tusan med överdrivna spökerier och skit som flög i luften. Totalt lame-o. Men mot slutet blev den fruktansvärt obehaglig och jag borrade naglarna längre och längre in i Johans nacke. Jag ska inte berätta hur den slutade om någon skulle vara sugen på att se den, men jag kan säga så mycket som att spinkiga karlar kommer jag aldrig ha mycket till övers för.

2. Melancholia. Ja, herr von Trier har lyckats knipa två platser på den här listan, men han är väl bara bra på att sätta fingret på saker folk är rädda för. Melancholia är verkligen ingen hoppa-till-i-soffan-rulle, utan snarare en dödsångest-och-panikattacker-fo-life-rulle. För er som inte vet är det inte för mycket att avslöja att Melancholia handlar om att jorden går under då den kraschar in i en planet, för det avslöjas redan i filmens början. Rymden och framför allt saker i rymden är en av de saker som skrämmer mig mest. Tanken på att faktiskt se en himlakropp krascha mot jorden och veta att det inte finns ett jota man kan göra åt det är ett av de absolut obehagligaste sätten att dö på som jag kan tänka mig och just den totala ångesten och melankolin har von Trier tagit fasta på i den här filmen. Hua. Snyggast öppningsscen förresten:

1. Slender game. Slender man är en urban legend som spridits via internet som jag förstår det. Han är en lång, smal man iklädd kostym och utan ansiktsdrag som följer efter folk tills de blir galna och tar livet av sig. Själva legenden berör inte mig nämnvärt, men spelet baserat på karaktären, Slender game, är en helt annan femma. Det är ett tekniskt och handlingsmässigt väldigt simpelt spel som kan laddas ner på slendergame.com för den som kan och vågar. Spelet går ut på att man, i första person, ska gå runt i en inhägnad skogsdunge och leta efter åtta papperslappar med meddelanden på. That's it. Enkelt och tråkigt hade det varit om det inte var för att det är natt i spelet och det enda som gör att man kan se knappt tio meter framför dig är en halvkass ficklampa samt att du har kondis som en 72-årig lungcancerpatient och klarar av att springa knappt fem meter innan du blir andfådd och måste sakta ner igen. För varje sida du plockar upp blir musiken med intensiv och om du är för långsam och vänder dig om så står han där, Slender man. Jag har aldrig vågat mig på att spela spelet själv, men jävlar vad rädd jag har blivit när jag sett andra människor spela.

Sådärja. Hafsigt skriven lista fyra dagar för sent. Men ser det ändå som en vinst. Efter att i en vecka ha skrivit ett PM på 6000 ord känner jag mig helt slutskriven för att inte tala om slut i huvudet så jag är glad om jag kan uppbringa något läsbart i textformat över huvud taget just nu. Kolla på tvångstankesmedjan och kultimera nu också. De publicerade dessutom varsin lista på temat bästa kärlekslåtar förrförra veckan, vilket jag inte gjorde av olika anledningar.

Huge Bird

Bloggen har inte uppdaterats på vad som känns som en månad och det beror väl mest på att jag känner mig ganska oinspirerad för tillfället och brottas med en del orosmoln och stressmoment. Studier och mastodontuppgifter gör mig helt lamslagen gällande det mesta. Således publicerade inte jag någon torsdagstopp förra veckan när mina systrar gjorde det och hinner inte fixa någon just nu heller. Men för att göra ett avbrott bland stäpplöpare och spindelväv som hopats här på bloggen under senare tid kör vi en liten bild. Den här bilden fick Killen med stort K i kortformat när han fyllde år igår. Tanken är väl att den ska vara lite vitsig, men blir inte så förbannat vitsigt om man ska förklara vad den går ut på så jag skiter nog i att ens försöka mig på att förklara det fnissiga. Antingen kan ni någonstans klura ut vari det som är menat att vara roligt ligger, eller så kan ni bara uppskatta det som en kul bild. Eller nåt.