5. Lillebror i "Riget". "Riget" var alltså en dansk-svensk miniserie regisserad av Lars von Trier som utspelade sig på Rigshospitalet i Köpenhamn. Serien gick i två säsonger, den första 1994 och den andra 1997. Den första omgången var jag nog för liten för att tillåtas se och den andra omgången borde jag ha varit för liten för att tillåtas se. Det obehagligaste med serien är den fruktansvärt missbildade karaktären Lillebror. Det är meningen att han bara ska vara ett barn, men han är dubbelt så lång som alla vuxna. Hans missbildning gör att han bara kan stå upprätt genom att hållas upp av en sele och remmar och de är också det enda som håller ihop hans hemska, gröna, utmärglade kropp. Men det värsta var ändå att det inte gick en scen där han var med utan att han upprepade sitt avskyvärda mantra "Döda mig mor!". Jag blev traumatiserad för livet. Nu när jag återigen får se scenerna ter de sig mest absurda och jag kan inte låta bli att undra: när mor slutligen går med på att döda Lillebror, varför gör hon det på smärtsammast möjliga sätt?
4. The Blair Witch Project. Som jag har förstått det delas folk upp i två läger gällande den här filmen: de som tycker att den är skitlöjlig och inte blir ett dugg skrämda på grund av dess lågbudgetighet och de som skiter ner sig av rädsla tack vare dess lågbudgetighet. Jag behöver väl knappast säga att jag tillhör den senare kategorin. Jag tyckte det var det värsta jag någonsin sett när jag såg den första gången, det var ju som att det hade kunna vara på riktigt! Jag har länge funderat på hur det skulle vara att se om The Blair Witch Project, men kommit fram till att det nog är bäst att låta den förbli ett minne.
3. The Pact. En film jag såg häromdagen. Den började sämst som tusan med överdrivna spökerier och skit som flög i luften. Totalt lame-o. Men mot slutet blev den fruktansvärt obehaglig och jag borrade naglarna längre och längre in i Johans nacke. Jag ska inte berätta hur den slutade om någon skulle vara sugen på att se den, men jag kan säga så mycket som att spinkiga karlar kommer jag aldrig ha mycket till övers för.
2. Melancholia. Ja, herr von Trier har lyckats knipa två platser på den här listan, men han är väl bara bra på att sätta fingret på saker folk är rädda för. Melancholia är verkligen ingen hoppa-till-i-soffan-rulle, utan snarare en dödsångest-och-panikattacker-fo-life-rulle. För er som inte vet är det inte för mycket att avslöja att Melancholia handlar om att jorden går under då den kraschar in i en planet, för det avslöjas redan i filmens början. Rymden och framför allt saker i rymden är en av de saker som skrämmer mig mest. Tanken på att faktiskt se en himlakropp krascha mot jorden och veta att det inte finns ett jota man kan göra åt det är ett av de absolut obehagligaste sätten att dö på som jag kan tänka mig och just den totala ångesten och melankolin har von Trier tagit fasta på i den här filmen. Hua. Snyggast öppningsscen förresten:
1. Slender game. Slender man är en urban legend som spridits via internet som jag förstår det. Han är en lång, smal man iklädd kostym och utan ansiktsdrag som följer efter folk tills de blir galna och tar livet av sig. Själva legenden berör inte mig nämnvärt, men spelet baserat på karaktären, Slender game, är en helt annan femma. Det är ett tekniskt och handlingsmässigt väldigt simpelt spel som kan laddas ner på slendergame.com för den som kan och vågar. Spelet går ut på att man, i första person, ska gå runt i en inhägnad skogsdunge och leta efter åtta papperslappar med meddelanden på. That's it. Enkelt och tråkigt hade det varit om det inte var för att det är natt i spelet och det enda som gör att man kan se knappt tio meter framför dig är en halvkass ficklampa samt att du har kondis som en 72-årig lungcancerpatient och klarar av att springa knappt fem meter innan du blir andfådd och måste sakta ner igen. För varje sida du plockar upp blir musiken med intensiv och om du är för långsam och vänder dig om så står han där, Slender man. Jag har aldrig vågat mig på att spela spelet själv, men jävlar vad rädd jag har blivit när jag sett andra människor spela.
Sådärja. Hafsigt skriven lista fyra dagar för sent. Men ser det ändå som en vinst. Efter att i en vecka ha skrivit ett PM på 6000 ord känner jag mig helt slutskriven för att inte tala om slut i huvudet så jag är glad om jag kan uppbringa något läsbart i textformat över huvud taget just nu. Kolla på tvångstankesmedjan och kultimera nu också. De publicerade dessutom varsin lista på temat bästa kärlekslåtar förrförra veckan, vilket jag inte gjorde av olika anledningar.
