There's something about Thorbjörn

Jag är ju då sannerligen ingen välkänd illustratör och är definitivt inte artistiskt skolad på något sätt. Helt självlärd brukar jag bara köra som handen tycker och ofta blir det fult som stryk. Men jag kör på ändå, rätt ut och rakt fram, bara för att jag tycker det är så förbannat tillfredsställande när jag äntligen får till något som jag känner mig någorlunda nöjd med. Dock vill jag sällan eller aldrig behålla bilderna jag gör själv (om de inte sitter fast i något slags skissblock), det är själva processen som är det angenäma. Därför är det extra roligt när jag får hänge mig åt just den här processen för att sedan överlåta bilderna till någon annan som får glädje av dem. Just det har jag fått göra åt tidningen Liberal Debatt under några månader. Nu vet jag inte alls hur det ligger till med copyright och sådär för bilder man har sålt till någon annan, men vafan, jag chansar på att jag får lägga ut bilderna på en blogg som ändå bara läses av de allra närmst sörjande. Skulle någon vara av en annan åsikt (eller ha faktisk kunskap i ämnet) och stör sig mycket på detta får den väl höra av sig.

Bilden nedan är ritad till deras kommande nummer som handlar om stad vs landsbygd. Det självgoda fanskapet högst upp på bilden föreställer en mäkta förskönad Thorbjörn Fälldin som är den enda centerpartistiska ledaren som lyckats med bedriften att bli stadsminister under några år i slutet av 70-och början av 80-talet. De andra pajsarna är hans mindre framgångsrika efterträdare (med undantag av Karin Söder som av olika anledningar inte fick vara med). Orsaken till att jag ville lägga ut den här bilden är inte att den är så förbannat bra (egentligen är proportionerna lite freaky-deaky och jag är inte helt nöjd med kompositionen över lag), utan för att jag tyckte att den var ett kul tema att jobba med. Jag vill gärna öva lite mer på att få till just ansikten så att man ser vem teckningen föreställer utan att det nödvändigtvis är porträttlikt. Därför tänkte jag försöka mig på att rita lite andra partitoppar. Har ni några förslag? Och eftersom jag vet i princip var alla mina nuvarande läsares brevlådor bor så skulle det vara schysst om ni skulle kunna tänka er att på riktigt lämna en kommentar med förslag. Det behöver inte nödvändigtvis vara svenska politiker, men gärna typer med säregna plyten. Till skillnad från Lennart Daléus nedan i mitten som inte bara har ett anonymt ansikte, utan som även gick mig totalt förbi som partiledare under de få år han satt där.