5. Taurus Bulba från Darkwing Duck. Lätt ondaste boven i Darkwing Duck-serien. När serien börjar håller Bulba på att avtjäna ett fängelsestraff på 99 år, något som inte bekymrar honom nämnvärt. Istället ser han det som den perfekta täckmanteln, bakom vilken han kan dölja att han fortfarande smider onda planer och drar i trådar hos sina St Canards-hejdukar. Stentung kille. I ett senare avsnitt bygger han dessutom om sig till en cyborg med en hel arsenal av vapen inbyggd i sig själv. Badass. Sen att det är kul att Bulba rimmar på vulva är bara en fet bonus.
4. The Joker från Batman. Nu syftar jag inte enbart på Heath Ledgers hyllade tolkning av Batmanskurken, utan på Joker-karaktären över lag. I många Batmanversioner, särskilt i serietidningarna, beskrivs han som en komplex karaktär med ett ganska sorgligt förflutet och ändå är han så förbannat obehaglig. En tvättäkta psykopat och sadist. Visst är Ledgers tolkning fenomenal, men även Jack Nickolson gör en riktigt bra Joker. Men den bästa Joker-berättelsen jag har läst måste jag nog säga att Alan Moores The Killing Joke är. Jag tycker vanligtvis inte så mycket om serietidningar från förlag som Marvel och DC då jag har svårt för själva ritstilen och (dare I say som litteraturstudent) att det är för mycket text i varje ruta. I serietidningar vill jag att bilden ska vara i fokus och att bilden inte ska försöka likna verkligheten så mycket som möjligt utan vara mer fantasifull, vilket jag tycker att Alan Moore och tecknaren Brian Bolland har tagit fasta på. Spana in det här liksom:
3. Cruella De Vil från Pongo och de 101 dalmatinerna. En heltigenom ond pälsgalen tant. Skitball dessutom. Cruella är den där katiga, kedjerökande och helt klart undernärda överklasstanten som kallar alla för "darling" men som egentligen hatar allt och alla. Jag är dessutom väldigt förtjust i den tidstypiska 60-talsstilen som Pongo och de 101 dalmatinerna är ritad i.
2. Voldemort från Harry Potter. Vad vore jag för Harry Potter-fan om jag inte hade med Lord Voldemort på listan? Han är ren ondska förkroppsligad. Jag gillar faktiskt att J.K. Rowling inte har gett Voldemort några som helst förmildrande karaktärsdrag; redan som barn var han ondskefull och ondska och makt tycks vara det enda som driver honom. En sak har jag dock länge funderat på: Voldemort splittar ju som bekant sin själ genom att döda människor, så hur kommer det sig att inte alla i Harry Potter-världen som dödat någon splittar sin själ? Det har ju liksom även de tre huvudkaraktärerna gjort under slutstriderna på Hogwarts. Finns det någon detalj jag har missat eller är det helt enkelt en miss av författarinnan?
1. Moriarty från Sherlock Holmes. Ja, nu är det så att minstasystern har valt exakt samma förstaplatsare som jag, men det är väl helt enkelt för att han är bäst då. Moriarty är något av urantagonisten i deckarromaner: han är den enda som (vad det verkar) kan outsmarta Sherlock och det som är så spännande med honom är att man aldrig riktigt får det svart på vitt huruvida Moriarty bara är ett fragment av Sherlocks fantasi eller om han faktiskt existerar. I deckaren får läsaren aldrig "se" honom, det vill säga berättaren Dr Watson får aldrig se honom, och i den nyproducerade serien med Andrew Scott som modern Moriarty leker med idén att Sherlock i själva verket har anlitat en skådespelare som agerar hans ärkefiende därför att Sherlock inte tycker att hans vanliga fall ger honom tillräckligt stora utmaningar. Det visar sig senare att så inte är fallet, men det är ändå ett spännande grepp. Jag tycker dessutom väldigt mycket om Andrew Scotts version av den moderna Moriarty, så hans nuna får runda av denna veckas lista:
Sådärja. Universums balans är återställd till det normala och min lista publiceras som vanligt på en fredag istället för en torsdag. Glöm inte kolla in Splats och Syster Es listor också.
Tjarå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar