Kaka på Kaka

Jag sitter, i skrivandets stund, och tittar på Kaka på Kaka på SVT play. Ett program som jag tidigare hatade, men som jag nu älskar. Det är en 20-minuterstalkshow som varje vecka gästas av en mer eller mindre känd gäst, och som hostas av en alltid mer förträffligt bra Karin "Kakan" Hermansson och hennes sidekick Julia Frej. Värdinnorna för showen är egentligen hela anledningen till att man (läs: jag) kollar på programmet över huvud taget. Har ni sett showen vet ni vad jag menar. Det är inget sketet daltande med gästerna och rövslickeri; Kakan säger vad hon tycker och är mer om att framhäva sig själv än att låta gästerna ta plats (yessum, även en panelhöna kan uppskatta dessa egenskaper). Antingen hatar man detta manér, som jag gjorde innan jag insåg att jag var dum i huvudet, eller så älskar man det.

Bra brudar! Bild från SVT (om man nu måste annonsera sånt)

Dock är ibland gästerna extremt tråkiga och/eller intelligensbefriade. Som den här veckan, när programmet gästas av Superstylisten(!) Jonas Hallberg, känd från Sveriges mest intelligensbefriade program Top Model Sverige på Sveriges mest intelligensbefriade kanal TV3.

Jag har kollat på knappt fem minuter av programmet innan jag inser att den här karlen är helt jävla totalblåst. Borta med vinden his brains are. På knappt fem minuter hinner den här mannen befästa sin enfaldighet på inte bara ett, utan två sätt.

För det första: Trots att de flesta tävlande i Top Model är borderline anorektiska måste han påpeka att han bah lööööövs curvy women! Och räknar sedan upp Beyoncé och J-Lo som exempel på just sådana, varpå Kakan replikerar "Asså, baby, curvy? Det här är curvy!" och pekar på sig själv. Hon fortsätter att rättmätigt påpeka att dessa 54-kiloskvinnor bara är låtsaskurviga och jag kan inte låta blir att brofista dataskärmen.

Jag avskyr dessutom det typ av beteende han uppvisar där det är som att "kurviga kvinnor" ska känna sig lättade över att SUPERstylisten Jonas Hallberg ger sin Approved By-stämpel på att de har röv och bröst till skillnad från sina snudd på konkava medsystrar i Top Model. Är det meningen att de ska känna typ "Puh! Jag har ett existensberättigande! Tack Jonas, jag var orolig där ett tag"? Näeh, det går inte jag med på. Ät skit, din jävel.

För det andra: Han menar att det är patetiskt när folk kallar sig stylister då de bara "har stylat en kompis" (han borde ju veta, han är trots allt SUPERstylist). Därför att det krävs, enligt Jonas Hallberg, erfarenhet för att få kalla sig stylist.

Bitch, puh-lease! Jag har klätt på mig själv sedan jag började lekis, det är nästan 20 års erfarenhet!

För ärligt talat, hur mycket jag än älskar att guilty pleasure-kolla på gör-om-mig-program, så tycker jag att just stylist är något av det mest befängda som finns i yrkesväg. Kul för dig, att du lyckas få betalt för att säga till vuxna människor vad de ska ha på sig, men något yrke vill jag knappast kalla det. Säkerligen har stylister god "stil" (vad fan det nu betyder), men man kan inte bara ta en färdighet man besitter, sätta -ist efter och bah "Tadaa! Nu är jag obstinatist, jag är bra på att lägga näsan i andras affärer och ventilera åsikter där de inte är önskade. Ge mig pengar!" I såna fall hade jag tjänat multum på att bara vara mitt eget viktigpettriga jag.

Många är säkert av annan åsikt och tycker att stylist visst är ett riktigt yrke, men det får ni skriva om i er egen blogg i såna fall.

Nu ska jag med spänning titta vidare på Kaka på Kaka för att se vad för tokerier Jonas Hallberg mer kan tänkas häva ur sig.

Då jag inte hittar någon bild på den i inlägget
nämnda Jonas Hallberg som jag står ut med att
ha publicerad i min blogg får ni hålla till godo med en annan
Jonas Hallberg. En med ett riktigt yrke.

Ta taa!