Ibland när jag slösurfar runt på diverse bloggar känns det som att jag har hamnat i ruinerna efter någon slags postfeministisk apokalyps. Jag skiter egentligen fullständigt i om ovan beskrivna bloggerskor bakar kakor, syr om vintageklänningar och poserar som dockor på varenda bild som att det inte fanns någon morgondag. Det som trycker på mina knappar är att de väldigt sällan uppmärksammar att det finns en konsensus kring att kvinnor förväntas ha dessa intressen. Nej, jag vill inte på något sätt förringa sysselsättningar som anses vara traditionellt kvinnliga, men samtidigt bör man vara medveten om att det inte är ett sammanträffande att den överväldigande majoriteten av alla bak-och modebloggar drivs av kvinnor. Det är betingade intressen, som mer eller mindre explicit har uppmuntrats hos oss kvinnor sedan födsel. Därför finner jag det så provocerande när denna typ av bloggerskor påstår att det är deras feministiska rättighet att hänge sig åt dessa traditionellt kvinnliga sysslor. Ja, det är din rättighet som människa att vispa till en franska maräng lite sådär käckt spontant på tisdagseftermiddagen, men att påstå att det är ett feministiskt val är att föra sig själv bakom lyset.
Tro nu inte att jag är Guds bästa barn gällande feministiska val. Det är nämligen heller ingen tillfällighet att jag är litteraturvetare istället för civilingenjör, att jag sminkar mig varje dag eller att jag driver en blogg om att vara en panelhöna. Jag kan rättfärdiga mina val med att mitt intresse för litteratur är större än det för teknik och naturvetenskap och att jag sminkar mig för att jag tycker att det är trevligt att inte se ut som sju svåra år när jag går utanför dörren. För det är sant. Men jag måste konstant driva resonemanget ett steg längre och fråga mig själv varför det är sant. Och dessvärre blir svaret ganska ofta: därför att du är kvinna.
Det som alltså skrämmer mig är att många av de här stora svenska bloggerskorna aldrig ställer sig denna fråga. Det är som att de tror att jämställdhet mellan könen har nått sin peak och att vi alla gör våra val utifrån personliga och könlösa preferenser. Men såvida du inte är uppvuxen alldeles ensam på en öde ö långt från civilisation och medial påverkan kan du nog lista ut själv att det inte är sant. Vi lever än så länge inte i en postfeministisk era. Alla de val du gör är färgade av ditt kön, av din etnicitet, av din familjebakgrund, av din sexualitet, av religion, etc. Så ja, jag vidhåller att visst fan får du baka citroncupcakes tills du stupar om du vill, men försök inte klassificera detta val av intresse som feministiskt, därför att fram till den dagen då vi har lika många manliga bak-och modebloggare som kvinnliga kommer det inte att vara sant.
Ja, det jag vill ha sagt är väl egentligen att jag tycker att dessa bloggerskor ska ta sig en funderare innan de slänger sig med uttycket "feministisk." Bara för att du är feminist och gör ett val betyder inte det att ditt val per definition blir feministiskt. Att vara feminist för mig innebär att konstant vara medveten om, ifrågasätta och medvetandegöra strukturer och tankesätt i samhället som är baserade på föreställningar om kön och könstillhörighet, och inte att konstant rättfärdiga dina faktiska val och ageranden genom att intala dig själv och andra att de är feministiska. Spar det till de gånger då de faktiskt är det.
Tro nu inte att jag är Guds bästa barn gällande feministiska val. Det är nämligen heller ingen tillfällighet att jag är litteraturvetare istället för civilingenjör, att jag sminkar mig varje dag eller att jag driver en blogg om att vara en panelhöna. Jag kan rättfärdiga mina val med att mitt intresse för litteratur är större än det för teknik och naturvetenskap och att jag sminkar mig för att jag tycker att det är trevligt att inte se ut som sju svåra år när jag går utanför dörren. För det är sant. Men jag måste konstant driva resonemanget ett steg längre och fråga mig själv varför det är sant. Och dessvärre blir svaret ganska ofta: därför att du är kvinna.
Det som alltså skrämmer mig är att många av de här stora svenska bloggerskorna aldrig ställer sig denna fråga. Det är som att de tror att jämställdhet mellan könen har nått sin peak och att vi alla gör våra val utifrån personliga och könlösa preferenser. Men såvida du inte är uppvuxen alldeles ensam på en öde ö långt från civilisation och medial påverkan kan du nog lista ut själv att det inte är sant. Vi lever än så länge inte i en postfeministisk era. Alla de val du gör är färgade av ditt kön, av din etnicitet, av din familjebakgrund, av din sexualitet, av religion, etc. Så ja, jag vidhåller att visst fan får du baka citroncupcakes tills du stupar om du vill, men försök inte klassificera detta val av intresse som feministiskt, därför att fram till den dagen då vi har lika många manliga bak-och modebloggare som kvinnliga kommer det inte att vara sant.
Ja, det jag vill ha sagt är väl egentligen att jag tycker att dessa bloggerskor ska ta sig en funderare innan de slänger sig med uttycket "feministisk." Bara för att du är feminist och gör ett val betyder inte det att ditt val per definition blir feministiskt. Att vara feminist för mig innebär att konstant vara medveten om, ifrågasätta och medvetandegöra strukturer och tankesätt i samhället som är baserade på föreställningar om kön och könstillhörighet, och inte att konstant rättfärdiga dina faktiska val och ageranden genom att intala dig själv och andra att de är feministiska. Spar det till de gånger då de faktiskt är det.
Peace out, mi sisterin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar